Har förstahandskontrakt eller äger din bostad Check. Har en egen inkomst Hehehe, I wish, kan jag ju lugnt säga. Har banklån Jomenvisst. Pensionssparar Tycker att jag borde. Lyssnar på P1 eller P4 Gärna P1 ensam i bilen… Har skrivit testamente Nej och tycker inte att jag borde. Har gift dig, har skilt dig Ja och nej. Har barn Ja, ja. Gör månadsbugdet Nej men bestämmer mig med jämna mellanrum för att göra det. Konstaterar ofta att det var bättre förr Nej. Men oj vad jag kan längta genom minnen från svunna tider! Har kund-ellerbonuskort i mataffären Eh, va? Har inte alla det?! Prioriterar tvättid framför kompishäng Hahahahar hänt. Planterar blommor Nej, det gör min man för oss båda. Klagar på störande grannar Nej. Men jag skulle kunna tänka mig att göra det. Om grannarna var störiga, vill säga. Har sommarstuga I wish! Läser dödsannonser Då måste man väl läsa en riktigt tidning? Vilket jag sällan gör. Använder strykjärn Till vad? Föredrar fotriktiga skor Alla dar i veckan. Utom på bröllopsfester. Ligger vaken och tänker på jobb. Nej. Jämför sugkapacitet när du köper dammsugare Absolut. Kan byta däck I wish one day utan att fråga pappa först. Har bekanta som gått i väggen Är väl ingen vuxen-grej? Finns många fler väggar för unga att gå in i. Tycker jag. Blir glad om någon tror att du är yngre än vad du är Eh, ärligt? Det blir jag nog. Hittade jag den här listan i Jusektidningen Karriär? Eftersom jag är med i ett fack-förbund? Jo, det kan hända.
Och det påstods att de unga bli alltmer vuxna. Att det är duktigheten som driver dem, och att de därför snabbare etablerar sig i samhället. Men att de mår allt sämre, eftersom tron på att de kan skapa sina egna förutsättningar och att allt är möjligt inte riktigt stämmer med verkligheten.
Och jag ser mig själv där mitt emellan. Bland dem som skulle göra så himla mycket, innan det togs tag i amorteringar och renoveringar och bekvämlighetsfunderingar. Vi som inte längre fick vara tonåringar men som sett gränsen för vuxenlivet pushats uppåt. Förvirringen i att vara varken eller, resulterade i att vi antingen skyndade oss jagandes framåt eller kastade oss klamrande bakåt.
Vuxen-grejen känns ganska komparativ för mig. Jag är vuxen gentemot ett barn, jag är ett barn gentemot vissa andra vuxna.
Jag undrar om någon, rent objektivt, verkligen är vuxen?
