Att tjata lite till… om att vara eller inte…vuxen?

Vi minns vuxenlistan? Och i synnerhet en viss punkt långt ner, som löd ”Blir du glad om någon tror att du är yngre än du är”? Och vad jag minns, men som kanske inte framgick i texten jag skrev, är att jag kände mig ganska förlägen när jag liksom förbluffat stirrade på mina rungande inre känslor som skrek: JA!

Vad är det att vara glad för, liksom? Jag vet inte. Helt irrationella känslor. Eftersom jag på alla sätt trivs ypperligt med min ålder och vad det innebär just nu. Så därför kändes det lite som ett misslyckande, att eventuellt bli glad över en sådan sak. Och glad är kanske inte ens en bra beskrivning. Men på något sätt ändå kul.

Hur som haver. Var på Systembolaget härom. Jag fick visa legitimation. Och fnisset, de ryckande musklerna i ansiktet som jag inte kunde hejda, och den helt absurda känslan som följde?

Jag är kanske på Systembolaget två gånger om året. Jag köper lika delar vin och alkofritt. Sist jag visade leg var väl nån gång 2011. Och jag vet att det inte handlar om att de tror att jag är under 20, jag vet att det handlar om stickprovskontroller ingen vill missa, jag vet att de är skyldiga att fråga alla som eventuellt kan vara under 25, och jag har god anledning att tro att han i kassan var grön osv. för han tvekade och lät mig nästan passera.

Hur som haver, tänkte jag. Är det så här det känns? För dem som har fnisset bubblande i venerna, som rycker på axlarna och berättar för barnbarnen. ”Jag fick visa leg. Vid 31 års ålder!”