Och nu, snart fem år senare, har jag snart skrivit en bok.
(Notera att jag fick plats med två snart i samma mening. Det var inte svårt alls. Det första är förminskat, för det är mer än fem år sedan jag mentalt satte igång detta projekt. Hur det är med det andra återstår att se. Jag menar, om jag faktiskt snart är klar, det vet jag ju först efteråt?)
Folk frågar lite försynt. ”Vad handlar den om?” Och jag svarar mycket förvirrat. ”Bra fråga!”
Fem år senare och jag vet fortfarande inte vad jag ska säga. Att det började som ett nöjsamt experiment? Hur jag hittade på några karaktärer för att roa mig själv med att illustrera en massa känslor som jag upplevt? Eller mer alternativhypotetiskt kunde ha upplevt? Som en slags kanal för allt som varit, och ännu mer för allt som aldrig blivit av? Hur jag blev tvungen att hitta på en egen värld att verka i, för att jag så gärna ville fortsätta vara med i en värld som jag höll på att växa ifrån?
Jag vet inte. Kanske det framgår att jag funderat en del på vägvalen i mina dagar?
Det är hursomhelst väldigt väldigt spännande. Eftersom jag är mycket mycket mycket nyfiken på hur det kommer kännas när jag verkligen är klar. Om jag nu någonsin kommer kunna känna att jag är det?
Jag vet inte. (Notera att det för övrigt är mycket som jag inte vet.)
Men jag är hursomhelst mycket mycket mycket mycket exalterad över detta. Att det tar fem år att snart ha skrivit en bok, det gör det absolut nästan helt självklart superjättevärt.
Alla dagar.
I synnerhet fem år senare.
