Är det inte intressant hur vi på ett ”lönesamtal” inte pratar om lön? Att vi inte pratar en enda siffra? Att det närmaste vi kommer är när chefen säger att ”utrymmet i potten” handlar om en fördelning av hundralappar, som i kontrast till tusenlappar? Bara så att jag har ”rimliga förväntningar”?
När en tusenlapp i löneökning inte är en rimlig förväntning, är det då inte pinsamt att ens slösa tid på något som man kallar ”lönesamtal”? Att hävda att den anställda får sin möjlighet att ”motivera sig” och prata för sin sak – vad är poängen med det, när det inte finns något att hämta i den där potten?
Jag försöker alltid tänka att jag lör mig något nytt av varje erfarenhet. Men vad jag lärde mig av det här, vet jag inte. Eller så är jag mest rädd för att det inte alls var något jag ville lära mig.
